Part one of the story about my little pony, irisch.
Japp, som rubriken lyder (dom som kan engelska) hade jag tänkt att berätta lite om den ponnyn jag hade tidigare som hyrhäst, jag hade henne i 3-4 år! Iris... Henne har jag nämnt några gånge + visat 1 film & bilder. Men ni har ju inte hört historien? asså, det finns inte så jättejättemycket att berätta. Men jag kommer att behöva många delar tror jag :p Observera att Iris inte är död, det kan finnas folk som tror det. Men hon står kvar på ridskolan med en ny hyrryttare..
Jag hade ridit i 5 år och red fortfarande 1 dag i veckan, på fredagen för Elin. Då hade jag precis ridit just Iris, vi hade ridit i paddocken och hade haft markarbete/bommar. Som jag inte har berättat så har jag varit jättejättejätte rädd för att hoppa. Så då hatade jag Iris, jag hatade alltid Iris. Jag tänkte vad är det där för ful kärring. Men jag var jätterädd för henne, jag var rädd för att hon skulle sticka iväg osv. Så jag vågade inte trava, galoppera och gå över bomarna den dagen. Tänk er, att inte våga trava! Jag skojar inte, jag vågade inte trava!!! Så det ända jag gjorde var att skritta och trava en pyttebit med en ledare.
Jag kom ihåg att jag inte ens borsta henne typ, det gjorde mamma. Och jag blev så arg... Och sen kommer MZ (en ridinstruktiör) och frågar om jag vill bli hyryttare. Jag hade väntat så länga, i 3 år typ. Och jag ville bara veta vem jag skulle bli hyris på.. Då sa hon: - Vi har valt ut den perfekta ponnyn åt dig. Jag var kort då, och är nu också. Så jag tänkte mig att det kunde bli vem som helst. Så då sa hon Iris...
Jag blev genast arg kändes det som, jag ville verkligen inte. Ville bara gråta för att jag hatade hästen. Jag fick tänka mig under helgen och se efter hur jag kände. Och helgen gick. Jag och mamma klurade om det verkligen var rätt.. Om vi skulle ta henne som hyrhäst. Då sa mamma: - Du kommer säkert att lära dig mycket på henne. Och jag gick till slut med på det...
Andra delen ser ni när den kommer....
om ni följer via bloglovin' ;)
Kommentarer
Trackback
