Part two of the story about my little pony, irisch.
Nu kommer andra delen av IRIS-TIME :D Första delen hittar ni HÄR, ni som inte har läst den!!! :)
Jag och mamma bestämde tillsammans att Iris var värd ett försök, åtminstonde ett halvår eller ett år! Jag ville lära mig, jag ville komma över min rädsla, jag ville bara vara hyryttare åtminstonde eftersom att dom var så tuffa och så coola och man var så jävla populär i stallet lixom ;)
Tiden gick vidare. Jag började faktiskt gilla Iris när det var bommar och jag vågade att galoppera på henne! Det gick jättebra på första halvåret! Jag bestämde mig för att ha kvar henne och hyra henne över sommaren. Så det gjorde jag och den här bilden togs då:
Man ser modet, det är så fint, fina kläder och snygg människa! Men ponnyn var söt..
Åh, jag började faktiskt älska denna ponny, hon är så speciell! Jättespeciell. Hon är en bork med en svart ål på ryggen, svart strumpor, tigerränder på benen, 3 handflators lång man, svansen var lång och svart, jättetjock och tovig och en strimbläs i ansiktet. Hon är verkligen en korsning. Jag har alltid chansat på att hon är korsning mellan Fjording, Dartmoor och Gotlandsruss. Men hennes stam är tyvärr okänd så jag vet inte.
Till slut efter ett år så ville jag testa tävla :D Så min mamma tog grönt kort och vi körde klubbtävlingar och började med dressyr eftersom att jag forfarande var ganska rädd för att hoppa. Och jag tyckte att det var så himla kul att tävla L:C1 och kände mig som ett proffs. Jag blev överlycklig för ett resultat som inte ens var godkänt. Jag fick runt 48 % varje seriedressyr och kom sist varje gång! Men jag var hur glad som helst! :D Och det är väl bra. Ni som inte vet så är Iris väldigt svårriden liten dam, då hon gärna går ö.t. Men hon är hur mysig som helst. På den tiden (haha 3-4 år sedan) så tänkte jag inte på formen utan bara att rida och ha en hyrhäst överhuvud taget. Så jag red runt där lite random ;)
Nästa del kommer upp sen när den kommer,
om ni följer med bloglovin' ;)
Jag och mamma bestämde tillsammans att Iris var värd ett försök, åtminstonde ett halvår eller ett år! Jag ville lära mig, jag ville komma över min rädsla, jag ville bara vara hyryttare åtminstonde eftersom att dom var så tuffa och så coola och man var så jävla populär i stallet lixom ;)
Tiden gick vidare. Jag började faktiskt gilla Iris när det var bommar och jag vågade att galoppera på henne! Det gick jättebra på första halvåret! Jag bestämde mig för att ha kvar henne och hyra henne över sommaren. Så det gjorde jag och den här bilden togs då:
Åh, jag började faktiskt älska denna ponny, hon är så speciell! Jättespeciell. Hon är en bork med en svart ål på ryggen, svart strumpor, tigerränder på benen, 3 handflators lång man, svansen var lång och svart, jättetjock och tovig och en strimbläs i ansiktet. Hon är verkligen en korsning. Jag har alltid chansat på att hon är korsning mellan Fjording, Dartmoor och Gotlandsruss. Men hennes stam är tyvärr okänd så jag vet inte.
Till slut efter ett år så ville jag testa tävla :D Så min mamma tog grönt kort och vi körde klubbtävlingar och började med dressyr eftersom att jag forfarande var ganska rädd för att hoppa. Och jag tyckte att det var så himla kul att tävla L:C1 och kände mig som ett proffs. Jag blev överlycklig för ett resultat som inte ens var godkänt. Jag fick runt 48 % varje seriedressyr och kom sist varje gång! Men jag var hur glad som helst! :D Och det är väl bra. Ni som inte vet så är Iris väldigt svårriden liten dam, då hon gärna går ö.t. Men hon är hur mysig som helst. På den tiden (haha 3-4 år sedan) så tänkte jag inte på formen utan bara att rida och ha en hyrhäst överhuvud taget. Så jag red runt där lite random ;)
om ni följer med bloglovin' ;)
Kommentarer
Trackback
